Tigran Feiler: Bra att Reportrar utan gränser agerar
Mitt resonemang i fallet Pérez Becerra handlar inte om en
konspirationsteori, utan det handlar om politisk verklighet. Det skriver
frilansjournalisten Tigran Feiler.
Det är glädjande att Jesper Bengtsson och Reportrar utan gränser anser att
fallet Pérez Becerra handlar om yttrandefrihet och nu vill driva frågan.
Hittills har fallet kännetecknats av en kompakt tystnad från svenska medier och
organisationer. Det är i sig särskilt allvarligt eftersom Pérez Becerra
utlämnats till det land som han en gång flytt ifrån,
Bengtsson utmålar mitt försök att förstå tystnaden kring Pérez Becerra som en
konspirationsteori och påstår att jag blundar för fakta. Naturligtvis känner jag
till att Reportrar utan gränser (och även Journalistförbundet) under lång tid
engagerat sig för colombianska journalisters rättigheter. Detta är självklart
utmärkt.
Mitt resonemang handlade om fallet Pérez Becerra i allmänhet och avsaknaden
av breda kampanjer över tidnings- och organisationsgränserna i synnerhet. Jag
tror att Bengtsson mycket väl förstår att det hade varit svårt att få DN, SvD,
Aftonbladet och Expressen att enas kring en kampanj i fallet Pérez Becerra. Och
att det inte bara handlar om problemet med att definiera vem som är journalist.
Att olika aktörer värderar priset för sitt engagemang i en viss fråga är ingen
konspirationsteori utan en politisk verklighet.
Efter över tio års engagemang i Colombia-frågan ser jag vissa mönster. Ett
sådant är att många debattörer och enskilda organisationer tvekar att uttala sig
tydligt i frågor som rör Colombia av rädsla att stämplas som
gerilla-sympatisör.
Jag förstår att anklagelserna mot Pérez Becerra kan vara svåra att bena ut –
de är en explosiv häxblandning som spretar åt alla möjliga håll. Men det är
tydligt att Pérez Becerras roll inom Anncol utgör en viktig del i åklagarens
argumentation och att han är en trofé i regeringens mediala krigföring just i
egenskap av nyhetsbyråns redaktör.
Bengtsson har rätt i att gränsen för vad som är journalistik utmanas av ny
teknik och nya sätt att rapportera. Frågan är särskilt aktuell i konfliktområden
som Colombia och Mellanöstern där traditionella medier i allt större
utsträckning är beroende av material från ”medborgarjournalister”.
En fransk korrespondent som tillfångatagits av Farc har under två veckor fått
mer uppmärksamhet i Colombia och globalt än alla de colombianska journalister
och kommunikatörer som dagligen hotas och tystas. I inbördeskrigets Syrien ger
utländska journalister som dödas stora rubriker samtidigt som syrier förblir
namnlösa när de med livet som insats gratis förser internationella tv-bolag med
ovärderligt bildmaterial.
Hur garanterar vi press- och yttrandefrihet för kommunikatörer som saknar
starka yrkesnätverk och stöd från namnkunniga kollegor? Förhoppningsvis kan
fallet Pérez Becerra bidra till en bredare diskussion om journalistik och
yttrandefrihet i ett medialt landskap präglat av internationella konflikter,
globala flyktingströmmar och en ökande demokratisering av publicistiska
verktyg.
Tigran Feiler, frilansjournalist och forskar om medier i konfliktens
Colombia
