• Página Principal
  • Pronunciamiento Público
  • Inicio
  • Mundo
  • Sverige
  • America
    • Suramerica
    • Centroamerica
    • Caribe
    • Category
  • Colombia
  • Prensa
  • Forum
  • Del Comite
  • Top Stories
    • Category
    • Category
    • Category
    • Category
You are here : Home »
Mostrando las entradas con la etiqueta mundo. Mostrar todas las entradas

Journalisten Joaquin Pérez frikänd i nytt domslut i Colombia!

Av Dick Emanuelsson
ANNCOL / TEGUCIGALPA / BOGOTA / 2014-07-17 / Klockan 19.00 lokal tid i Bogota, Colombia, lämnade den svenske medborgaren och journalisten Joaquin Perez Becerra Picotafängelsets portar bakom sig. Apellationsdomstolen i Bogota frikänner Perez på alla punkter han hade dömts för i oktober 2012.
 
– Det känns mycket bra, säger ´Joaco´, när jag ringer upp honom på telefon. Jo, domslutet från den första instansen har fallit. Det formella beslutet offentliggörs av domarna nästa onsdag, den 23 juli.


Joaquin Perez under en demonstration 1995 framför Colombias ambassad.
 
Perez är chefredaktör och ansvarig för den snart 20 år gamla webbportalen ANNCOL, Nyhetsbyrån Nya Colombia, grundare 1995 av ANNCOL tillsammans med denne skrivare. Han greps och utlämnades från Venezuela till Colombia den 21 respektive 25 april 2011 där han i oktober 2012 dömdes till åtta års fängelse för påstått medlemskap i FARC-gerillan.

Ständigt mordhotad

I Colombia var Perez kommunalråd under två perioder i kommunen Corinto. Han valdes till posten som företrädare för vänsteralliansen Union Patriotica, UP. Den hade bildats efter Eldupphör-avtalet mellan den konservativa regeringen Belisario Betancourt och FARC-gerillan i maj 1984. UP fick stort stöd och anslutning vilket skakade den sittande makten av konservativa och liberaler. Det smutsiga kriget inleddes nästan omedelbart och dagliga massakrer genomfördes mot Perez och hans kamrater. Perez företrädare var en av dem som mördades. Sammanlagt mördades över fem tusen (5000) ledande medlemmar i UP.
 
Perez utsattes av den oheliga alliansen armé-paramilitärer för samma ständiga hot att bli mördad. Hans fru kidnappades och efter den händelsen bestämde han sig för att lämna Colombia. Han anlände till Sverige och fick permanent uppehållstillstånd 1994 och sedan år 2000 är han svensk medborgare.
 

Över fem tusen av Perez kamrater i UP mördades i vad som av den Interamerikanska Domstolen betecknas som en politisk utrotning av ett politiskt parti.
 
Skandaldom som nu upphävs
 
Såväl jurister som journalister som bevakade rättegången mot Perez i oktober 2012 chockerades mer eller mindre av domslutet som många ansåg var ett utslag av den förre president Alvaro Uribes besatthet att tysta ANNCOL som regimkritiskt medium.
 
Perez och hans advokat Rodolfo Rios överklagade omedelbart domslutet från 2012 och nästa vecka, den 23 juli, kommer det nya domslutet att läsas upp av de tre domarna. Men redan i dag torsdag, beslutade de att omedelbart och villkorslöst försätta Perez på fri fot.
 
Åklagaren säger att hon kommer att överklaga detta beslut. Perez kan alltså inte lämna Colombia och resa tillbaka till Sverige innan domaren har bestämt om en eventuell överklagan från åklagarens sida ska kunna tas upp av Högsta Domstolen i Colombia.

Uribes besatthet

ANNCOL har varit permanent utsatt för Uribes och den colombianska extremhögerns attacker. Uribe uttalade 2007 och 2010 öppet att hans intentioner var att med alla medel fängsla och tysta ANNCOLs redaktörer, oavsett var i Colombia eller världen de befann sig.

http://youtu.be/79Wsxd0oaco

I samband med att en dokumentärfilm om den colombianska gerillan, producerad av ett argentinskt filmteam, premiärvisades, fick Uribe ett nytt utbrott och upprepade hoten mot ANNCOL; “VI MÅSTE GÖRA SLUT PÅ ALLIHOP AV DEM”! skrek en ursinnig Uribe. Utan tvekan har Uribe fått ett nytt utbrott i dag när Joaquin Perez lämnade fängelset mitt framför näsan på Uribe i Bogota.

“Operation Tysta ANNCOL”

I rättegången mot ANNCOLs chefredaktör försökte också den colombianska åklagaren med alla medel knyta ihop ANNCOL med Farc. De påstådda bevisen var av en samling offentliga reportage, artiklar och dokument som hade laddats ner från Internet. Domstolen underkände dem alla.
 
Men det verkliga motivet för rättegången mot Perez var inte personligt utan målet var att en gång för alla tysta nyhetsbyrån som vid det tillfället leddes av Perez från redaktionen i Stockholm. Den förre 1:e sekreteraren på Colombias ambassad i Stockholm (2002-2005), Ernesto Yamhure skrev i flera krönikor om hur han som diplomat nästan varje vecka besökte UD med krav på att förbjuda ANNCOL och de colombianska politiska flyktingarnas förening Jaime Pardo Leal. Men han avvisades varje gång med principen att i Sverige har vi yttrandefrihet så länge inte lagen bryts.
 
Som vittnen inkallades riksdagsledamoten Jens Holm, danska Upprors ordförande, en chilensk flykting i Venezuela samt denne skrivare.


Diplomaten Ernesto Yamhure (till höger) avslöjades som politisk rådgivare till Carlos Castaño, paramilitärernas ledare som har över 150.000 civila colombianers liv på sitt samvete, enligt åklagarämbetet.
 
Uribes politiske arvtagare dömd till 17 års fängelse

Som något av ödets ironi dömdes samma dag som Perez lämnade fängelset Andrés Felipe Arias till 17 år och fyra månaders fängelse. ´Uribito´, som han även kallas med tanke på att han var tänkt som Uribes efterträdare på presidentposten, dömdes för att han som Uribes jordbruksminister hade överlämnat stora subventioner till mäktiga land- och sektorer inom agrarindustrin i stället för att ge de verkligt behövande jordlösa bönderna de statliga medlen. Många av dessa fattiga bönder har under årens gång tvingats från sina marker av de paramilitära dödsskvadronerna som öppet har erkänt att de stödde Uribes presidentmakt. En omvänd Robin Hoodpolitik, alltså.
 
Men Arias befinner sig inte i Colombia utan han flög till Miami när han i mitten av juni via olika källor fick information om att han skulle dömas till fängelse i juli.

Uribes närmaste flyr rättvisan

Uribes förre säkerhetspolischef Maria de Pilar Hurtado har också flytt Colombia och befinner sig i Panama sedan 2011 där hon fick asyl, ett beslut som Panamas högsta domstol upphävde för några månader sedan. Colombias åklagarämbete har begärt att Panama deporterar säkerhetschefen till Colombia där hon ska ställas inför rätta för spioneri mot politisk opposition och mot journalister, däribland undertecknad.
 
Den förre Uribediplomaten i Stockholm, Ernesto Yamhure, flydde också till USA för två år sedan efter att han avslöjats som politisk rådgivare till de paramilitära dödsskvadronerna.
 
Luis Carlos Restrepo, Uribes fredskommissionär, har också flytt till USA efter att han också avslöjats som korrumperad och för att ha iscensatt ett massmediaspektakel med assistens av ett 60-tal smågangstrar och tjuvar. Dessa ikläddes militär mundering och poserade framför de colombianska och den internationella pressen och sades utgöra en hel ”gerillafront” som ”hade deserterat från FARC och nu vill ansluta sig till Uribes fredsprocess”. Bluffen avslöjades efter ett halvår.
 
Dessa Uribes nära män och kvinna flyr alltså den bräckliga colombianska rättvisan medan en svensk medborgare, Joaquin Perez, konfronterade den och efter tre år och tre månader kunde lämna fängelset.
 
Välkommen ut i den relativa friheten, ´Joaco´!

Dick Emanuelsson
Tegucigalpa, Honduras

Por ese periodista colombiano que nosotros apresamos y que ahora paga cárcel ilegalmente

Por: Carlos Luna Arvelo

Domingo 20 de Abril de 2014

 

t_joaqun_prez_becerra_170.jpg

 

Nos recuerdan compas del pueblo hermano de Colombia que se mantienen en lucha con ideales similares a los nuestros que próximamente se cumplen 3 años de prisión del periodista Joaquín Pérez Becerra, quien fuera ilegalmente apresado en nuestro país y entregado a la oligarquía que gobierna al hermano país.

 

Apenas hace unos pocos meses celebramos la liberación del cantor Julián Conrado, quien por designios de esa oligarquía que gobierna en Colombia, fue mantenido injusta e ilegalmente encarcelado en nuestro país, durante más de dos años.

 

Fueron muchas las voces de camaradas que se alzaron por la liberación del “Julián”, fueron muchas las actividades que se realizaron a los fines de denunciar el aprisionamiento ilegal del camarada y exigir su liberación, alguna influencia a favor de la liberación debió significar que tanta gente se activara por esta causa.

 

Valdría la pena que quienes desde distintas tribunas en Venezuela denunciamos con vehemencia el encarcelamiento de Julián a los fines de exigir su liberación, nos planteemos ahora la denuncia del encarcelamiento ilegal del periodista Joaquín Pérez Becerra, quien está por completar los 3 años encarcelado por oponerse ideológicamente a la oligarquía que por décadas gobierna en Colombia.

 

Podrá alguien pensar que los revolucionarios en Venezuela no están en condiciones de estar pensando cómo ayudar a otros, mientras su propia revolución parece tambalearse y a riesgo de sucumbir, habrá que recordar que, a fin de cuentas, la revolución la hacemos en todo el continente o quedaremos como una isla que terminará en las fauces del enemigo. El principio del internacionalismo revolucionario impone la obligación de que el bolivarianismo venezolano se encuentre y se entremezcle con el colombiano en la búsqueda de las raíces primigenia de Colombia la Grande que soñó nuestro padre Bolívar.

 

El Presidente Chávez no desperdició ocasiones para recordarnos que los pueblos de Colombia y de Venezuela están unidos por lazos indestructibles de una misma historia libertaria y emancipadora que hace apenas 200 años se estaba forjando.

 

Libertad inmediata para Joaquín Pérez Becerra.


På svenska:

Skriftlig fråga 2013/14:117

Rätten till vård för svensk medborgare i colombianskt fängelse

den 14 november
Fråga
2013/14:117 Rätten till vård för svensk medborgare i colombianskt fängelse
av Amineh Kakabaveh (V)
till utrikesminister Carl Bildt (M)
Den svenske medborgaren Joaquin Perez överlämnades 2011 i strid med internationella lagar och konventioner av venezuelanska myndigheter till Colombia, där han på lösa grunder anklagades för terrorism. I själva verket hade han varit aktiv inom Union Patriotica – en bred folklig rörelse. Perez anklagades dock inte för detta utan för samröre med gerillarörelsen Farc och dömdes för detta på bräckliga grunder till åtta års fängelse. Han har suttit i colombianskt fängelse i 922 dagar. Perez är nu inne på sitt tredje år i La Picota-fängelset och leder i dag en hungerstrejk mot de omänskliga förhållandena i detta fängelse. Han är till följd av en hälsovådlig fängelsevistelse mycket sjuk. Domen mot honom har överklagats, men det colombianska rättsmaskineriet arbetar långsamt och är starkt påverkat av maktägande politiska krafter i landet. Samtidigt försämras Perez hälsa snabbt. I dag behöver han omedelbar vård.
Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga utrikesminister Carl Bildt:
Vilka initiativ avser ministern att ta för att förmå den colombianska staten att ge Joaquin Perez den hälsovård han behöver?


En español:

Pregunta escrita 2013/14 : 117

El derecho a la salud para el cuidadano sueco en la cárcel colombiana

14 de noviembre
Pregunta
2013/14 : 117 El derecho a la salud para el cuidadano sueco en la cárcel colombiana
de la parlamentaria Amineh Kakabaveh (V -Partido de Izquierda-)
Ministro de Relaciones Exteriores Carl Bildt (M -Partido de la Coalición Moderada-)
El ciudadano sueco Joaquín Pérez fue entregado en 2011 en violación de las leyes y convenciones internacionales por las autoridades venezolanas a Colombia, allí él con endebles pretextos fue acusado ​​de terrorismo. La realidad, él había estado activo en la Unión Patriótica - un amplio movimiento popular. Pérez fue acusado, pero no por esto, sino por contactos con el movimiento guerrillero de las FARC y condenado por esta frágil razón a ocho años de prisión. Él ha estado encerrado en una cárcel colombiana durante 922 días. Pérez se encuentra ahora en su tercer año de reclusión en la cárcel La Picota y dirige hoy una huelga de hambre contra las inhumanas condiciones de este presidio. Debido a todo esto, se encuentra peligrosamente enfermo en la cárcel. La sentencia en su contra ha sido apelada, pero la maquinaria de la ley colombiana funciona lentamente y está fuertemente influenciado por el poder de las fuerzas políticas dueñas del país. Mientras la salud de Pérez se deteriora rápidamente. Hoy en día, necesita de una atención inmediata .
En vista de lo anterior, me gustaría preguntar al Ministro de Asuntos Exteriores, Carl Bildt:
¿Qué medidas piensa adoptar el Ministro para garantizar que el Estado colombiano brinde la atención sanitaria que Joaquín Pérez necesita?




Pronunciamiento


La tristeza y la pena son inmensas. Un profundo dolor nos embarga y nos hermana hoy más que nunca. La vida asesta golpes traicioneros y dolorosos, y éste es uno de ellos. Nuestro Comandante, Hugo Chávez Frías, quien gobernó obedeciendo a su pueblo hasta sus últimos días, ha dejado un vacío en nuestras filas que será difícil reemplazar.

Ha muerto un imprescindible. Nos ha dejado físicamente para pasar a la Historia como un revolucionario ejemplar. Ahí estará, entre otros, junto a Simón Bolívar, Juana Azurduy, Micaela Bastidas, José Martí, Manuela Sáenz, Augusto César Sandino, Farabundo Martí, Celia Sánchez, Salvador Allende, Ernesto Che Guevara y Gladys Marín.

EE.UU. se creía y se cree con un mandato divino para sembrar de miseria a los pueblos latinoamericanos... Y en eso llegó Fidel... Y en eso llegó Allende... Y en eso llegó Chávez... y mandaron a parar!

Todos somos los hijos de Hugo Chávez en Suecia y tenemos tareas impostergables. La más importante de todas es la UNIDAD, porque unidos seremos invencibles.

Alí Primera, el trovador más querido de Chávez, dice en una canción que nos interpreta y conmueve: “Los que mueren por la vida, no pueden llamarse muertos. Y a partir de este momento es prohibido llorarlos”...

Es por eso que queremos enarbolar las palabras de Hugo Chávez a su querida Venezuela: “Seguiremos teniendo Patria para siempre. Viva la Patria! Viva la Revolución! Viva el Socialismo! Viva Venezuela libre!”

Del Comité por la Libertad de los Cinco, Estocolmo, y el Comité por la libertad de Joaquín Pérez Becerra 

(texto leído en el homenaje realizado el 6 de marzo frente a la Embajada de Venezuela en Estocolmo)


Skriftställning: EN GRUNDFRÅGA

Jan Myrdals Skriftställning nr 11 av Folket i Bild/Kulturfront 8 november 2012
http://fib.se/inrikes/item/2084-skriftstallning-en-grundfraga




Skriftställning av Jan Myrdal: Det finns ingen motsättning mellan journalistisk förmåga att blottlägga verklighetens konflikter och att vara kommunist. Det är också fullt möjligt att överleva som skriftställare mot strömmen i Sverige – om man är villig att arbeta hårt.

Folket i Bild/Kulturfront nr 11-2012:

Folket i Bild/Kulturfront har såväl i tidningen som på sin nätsida skrivit om att den svensk-colombianske journalisten Joaquin Pérez Becerra sedan i april i år sitter fängslad i Colombia för sitt journalistiska arbete på nyhetsbyrån Anncol i Sverige. I princip har Becerras kolleger i Sverige tigit om detta och smitit från en förväntad solidaritet.

Detta vill jag diskutera både i princip och för att medvetandegöra de bland oss som verkar och vill fortsätta att verka i offentligheten utanför och trots det rådande ”tänket”. Alltså de härskandes – ”överklassen” som vi efter Quiding och Strindberg säger på svenska språket – makt över tankelagar och officiell sanning.

Jag gör det i FiB/K just för att inom en solfjäderbred enhet på parollernas grund är vi här medvetet olika. Märk att när Rune Lanestrand och jag diskuterade i radiohusets korridor mer än för fyrtioett år sedan just som den kommande organisationen och tidningen första gången presenterats i etern var det om detta vi kunde enas. Han var FNL-are och centerpartist (vilket politiskt ställde honom till vänster om dåtida USA-tjänande arbetarrörelseidkare och betongsocialdemokrater) jag var partilös kommunist.

Varför har då de flesta så kallade kolleger bland dem som arbetar åt media (tidningar, tidskrifter, förlag, radio och television) tigit om Becerra? Det är inte bara för att han inte är pursvensk; många bland de tigande är inte heller de renrasiga svenskar – om det vore det det gällde.


Till en del är det rädsla om försörjningen. Så har det varit bland oss så länge jag kan minnas och så var det hela artonhundratalet och nittonhundratalet igenom. Ja, tvetydigheten skiner genom ordens glipor hos Johan Nybom 1848 när Europa var i uppror:

”Stå stark du ljusets riddarvakt/ kring dina fosterländska fanor/och drag åstad med sångens glada makt.”


Fast också Sverige har hela tiden haft skribenter av annat slag, sådana som röjt och gjort nytta. Det var ju för att utveckla den traditionen vi grundade just Folket i Bild/Kulturfront. Men för att lyckas gå vidare måste vi nu också ta itu med – göra upp med – nu alltmer rådande officiella sanningar om ”journalistik”.

På morgonnyheterna i radio i dag den tolfte oktober lyssnar jag till hur ordföranden för Reportrar utan gränser uttalar sig om fallet Beccarra. Hon heter Lotta Schüllerqvist och har varit anställd på Dagens Nyheter fyrtio år. Beccara kan enligt henne inte försvaras av Reportrar utan gränser när han fängslas för åsiktsbrott. Det har organisationen kommit fram till då Beccara inte kan betraktas som journalist. Han har offentligen förklarat sig revolutionär.


Den som så önskar kan gå in på Sveriges Radios hemsida och lyssna på henne i morgonekot 121012. Lotta Schüllerqvist återkommer gång på gång till detta

att Beccara säger sig vara ”revolutionär” och att det gör att han icke kan försvaras av ”Reportrar utan gränser”. Det är som att lyssna på en företrädare för Sveriges Radio/TV!


Här finns tre frågor att reda ut.

Den ena är om det finns någon objektiv motsättning mellan förmågan att journalistiskt korrekt skildra verkliga politiska/sociala konflikter och att vara revolutionär eller för att använda ett skambelagt ord: kommunist.

Allmänt kan sägas att just marxism är ett utmärkt verktyg för att se och därmed kunna skildra sociala och politiska fenomen. Det är lätt att visa. Till de mest insiktsfulla och balanserade europeiska politiska reportagen om Krimkriget på artonhundrafemtiotalet hör det Karl Marx och Friedrich Engels publicerade som utrikeskorrespondenter för ”New York Tribune” och ”Neuen Oder-Zeitung”. De var bevisligen ”revolutionärer”.

Motsvarande gäller de svåröverträffade reportage från olika länder Egon Erwin Kisch skrev under förra seklet. Han var kommunist. Partimedlem.
Det är ingen svårighet att fullständiga katalogen. Den Schüllerqvistska motsättningen är falsk. Men den är en nu dominerande skråföreställning, ”Journalism as such”, tänket att journalisten har ett eget och överpolitiskt socialt uppdrag. Det är ideologi. En tjänande och samhällsbevarande vanföreställning som definierar ”journalist” till samhällsbevarare.


Denna ideologiska konstruktion bör kritiskt avslöjas och därmed omintetgöras. (Praktiskt bidrar här bloggandet och nätskrivandet. När till exempel officiella

skråjournalister tiger mot betalning om Indien fylls nätet av verkliga reportage.)


Den tredje frågan är av annat slag. Den vilken, liksom Becerra, ”avslöjar” sin åsikt och tillhörighet kan råka praktiskt illa ut; bli stängd. Det vet vi alla. Visst kan man lämna organisationer och/eller lite halvoffentligt avsvära sig sina uppfattningar. Men det är i längden inte nyttigt för karaktären och skrivandet.

Hur göra? Jag tror det finns vissa principer. Det Sverige jag levat och verkat i sedan jag för nu sextio år sedan kom fram till vissa sociala och politiska uppfattningar har inte varit ett ockuperat land (som Frankrike eller Norge och de andra under fyrtiotalets krig) och inte ens under de hårdaste tider har det varit en terroristisk diktatur av fascistiskt slag (Tyskland på Hitlertiden, Chile efter kuppen eller liknande). I sådana stater är det ofta nödvändigt att direkt ljuga och hur man då kan skriva i offentligheten vet jag inte. (Fallada sökte kompromissa sig fram och lyckades endast delvis.

Fast tillslut – direkt efter naziregimens fall – publicerade han en stor roman om situationen; En mot alla.)

Visst har det varit kämpigt ibland. Länge var jag känd som Sveriges mest refuserade. Det dröjde ända till 1954 innan jag lyckades få ett bokmanus, ”Hemkomst”, antaget. ( När Staffan Andræ publicerade ett kapitel i ”All världens berättare” 1952 fick han skarp kritik av ägarna Bonniers; jag var ju känd som förespråkare för Stockholmsappellen.)

Mina uppfattningar framgick av vad jag skrev. Ibland dundrades det mot mig i den officiella pressen (som under Festivalarbetet 1951 och 1953). Jag undvek att ljuga (ty det straffar sig) men jag skyltade heller inte med organisationstillhörighet när det inte var nödvändigt.

Så har det fortgått. Ibland har jag varit stängd här och där som när Olof Lagercrantz 1975 förklarade för mig att redaktionens motvilja mot mina åsikter gjorde det omöjligt för honom att knyta mig till Dagens Nyheter eller när statens åsiktsministerium ”Levande historia” larmade . Men så har det kommit en öppning och varit möjligt att göra utställning med Gun Kessle på Nationalmuseum, ge ut Balzac på Norstedt, resa till Mexiko för Bra Böcker. Det är alltså möjligt att arbeta i Sverige även om man inte följer tänket. Vilket skulle bevisas.

Fast ibland krävs det lite extra ansträngning. Detta bör man på vår kant komma ihåg. Just därför är det viktigt att uppmana till att visa solidaritet med Joaquin Pérez Becerra.

Folket i Bild/Kulturfront nr 11-2012 sid 44 - 45



Tigran Feiler. Bild: Privat

Tigran Feiler: ”Domen mot Becerra ett svenskt misslyckande”

dagensarena
Publicerat 13 september, 2012

Vem är journalist? Finns det gränser för yttrandefriheten? Vad leder terrorlagar till? Vilka rättigheter och skyldigheter har en politisk flykting?” 

Dagen efter att Schibbye och Persson frigavs i Etiopien dömdes den svenska medborgaren och kommunikatören Joaquín Pérez Becerra i Colombias huvudstad Bogotá till 8-18 års fängelse för kopplingar till Farc-gerillan. Passande nog föll domen 11 september som en påminnelse om vad elva års krig mot terrorismen inneburit för yttrandefriheten och för enskilda individer som gjorts till prestigefall i en global häxjakt på de som anses gå terroristernas ärenden.

Den kompakta tystnad från medier, intresseorganisationer och politiker som råder kring Pérez Becerra i Sverige är ett stort misslyckande för ett samhälle som ser sig självt som demokratiskt, självständigt och världsvant.  När jag berättar för colombianska och utländska journalister i Bogotá att det mediala och politiska intresset för fallet Joaquín Pérez Becerra är minimalt i Sverige har de svårt att tro mig. Och jag förstår dem. Egentligen innehåller fallet alla tänkbara element som krävs för en bra historia: förföljelse, exil, informationskrig, flyktingspionage, storpolitik, terrorbrott och Sverige-koppling.

Det är dessutom ett fall som berör några av vår tids svåraste frågor: Vem är journalist? Finns det gränser för yttrandefriheten? Vad leder terrorlagar till? Vilka rättigheter och skyldigheter har en politisk flykting? Det handlar inte om att välja sida: för eller mot, rätt eller fel, ond eller god, skyldig eller oskyldig. Det är just till de motsatsparen som kriget mot terrorismen vill leda våra tankar. Utmaningen är att undersöka, kritiskt granska, våga ställa frågor – sånt som medier och journalister borde ägna sig åt. Men i fallet Pérez Becerra verkar det som att bristande kunskaper om Colombia och rädsla för ett politiskt laddat ämne skapat ett svart hål i bevakningen.

Efter en debattväxling i maj här på Dagens Arena skrev Reportrar utan gränsers dåvarande ordförande Jesper Bengtsson att han skulle föreslå styrelsen ”att man driver den del av anklagelserna mot Becerra som handlar om hans roll som publicist som ett yttrandefrihetsfall”. Men det har fortsatt att vara tyst. Mig veterligen har ingen svensk organisation som arbetar med mänskliga rättigheter, pressfrihet eller yttrandefrihet överhuvudtaget uttalat sig om fallet när det gått 17 månader sedan Pérez Becerra greps på flygplatsen i Venezuelas huvudstad Caracas och deporterades till Colombia, det land han en gång flytt ifrån. Det är sant att gränsdragningen för vem som är journalist inte är lätt att göra men det kommer inte att bli enklare i framtiden. Och när de intresseorganisationer som ska värna om yttrandefriheten inte har vaknat trots att Pérez Becerras roll som redaktör för nyhetsbyrån Anncol otvivelaktigt spelat en central roll i rättegången känns det om att vi står dåligt rustade inför framtiden.

Även på regeringsfronten är det stiltje. UD förklarade på ett tidigt stadium att man inte bedriver något diplomatiskt arbete gällande Pérez Becerra. Sverige protesterade visserligen mot Venezuelas agerande genom en diplomatisk not men har inte fått något svar på varför han deporterades till Colombia utan att svenska myndigheter informerades och trots att han endast är svensk medborgare. Nu verkar UD ha accepterat fait accompli och har heller inte några synpunkter på rättegången. Engagemanget har begränsat sig till att man säger sig ha bevakat Pérez Becerras rättigheter genom att ambassadpersonal sporadiskt närvarat i rättssalen.

Om den svenska offentligheten var rädd att ta i fallet före domen är risken att rädslan blir än mer kronisk efter att det ”bekräftats” att Pérez Becerra är skyldig. Vem ska nu ställa de kritiska frågorna? Vem ska granska om han fått en rättvis rättegång? Vem kan kommentera kvalitén på bevisningen? Pérez Becerra hade levt i nästan 20 år i Sverige när han greps, utlämnades och fängslades. Det minsta man kan begära är att hans hemland visar lite intresse.

Tigran Feiler är frilansjournalist och forskar om medier i konfliktens Colombia.


Åsa Linderborg om fängslade svenske journalisten Joaquín Pérez Becerra

Folket i Bild/Kulturfront
Nils Lundgren
14 september 2012 


Mediauppmärksamheten om Martin och Johan, jämfört med svenska medias intresse för den svenske journalisten Joaquín Pérez Becerra i colombianskt fängelse är som natt och dag. "- Svenska media vet väldigt lite, det finns en koppling till FARC som vi inte brytt oss om att reda ut, säger Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg  angående domen mot Joaquín Pérez Becerra.



http://fib.se/yttrande-och-tryck/item/1822-asa-linderborg-om-fangslade-svenske-journalisten-joaqu%C3%ADn-perez-becerra




Olika syn på Farc-anklagad svensk

Torsdag 13 september kl 15:29 , Ekot Den fällande domen mot den svenska journalisten Joaquín Pérez i en colombiansk domstol kommer att överklagas. Perez dömdes för att ingå i ledningen för vänstergerillan Farc men menar själv att han dömts eftersom han driver en kritisk nyhetssajt. Svenska UD ser fallet som en vanlig rättslig process även om den har politiska inslag.

Lyssna: "Ett straff mot alla de som tänker annorlunda"
 Utrikesdepartementet följer processen på nära håll, berättar presschefen Anders Jörle, för Ekot.
– Vi har närvarat vid ett flertal av förhandlingarna i domstol och vi har för avsikt att närvara också när domen fastställs, säger han.
Den 55-åriga Joaquín Pérez greps förra året och ställdes inför rätta i Colombia anklagad för att ha finansierat vänstergerillan Farc från Europa.
Farc är terroriststämplat i bland annat USA, Colombia och inom EU.
I tisdags kom domen i lägsta juridiska instans - Joaquín Pérez frias från anklagelsen om att ha finansierat gerillan. Men han fälls för att han ska ha ingått i gerillans internationella kommission.
Vilket straff han får meddelas på tisdag, men experter talar om sju till åtta års fängelse.
Försvarsadvokaten Rodolfo Ríos har meddelat att han tänker överklaga domen.
Joaquín Perez själv nekar till att han tillhört Farc och säger att regeringen i Colombia vill sätta dit honom för att han leder den kritiska nyhetssajten Anncol.
Det tror också hans hustru, som inte vill framträda med namn.
– Det här är ett straff mot alla de som tänker annorlunda än regeringen, säger hon.
Men Sverige ser processen som en vanlig rättslig procedur, även om den har politiska implikationer.
– Den har ju definitivt politiska inslag men Farc-gerillan har ju också sysslat med en hel del ganska allvarlig terrorism och det måste man också väga in när man betraktar fallet, säger Anders Jörle, presschef på utrikesdepartementet. 

Aftonbladet 2012-09-12 Svensk fälld för samröre med Farc
Svenske medborgaren och journalisten Joaquín Pérez Becerra, med colombiansk bakgrund som stått åtalad för samröre med gerillagruppen Farc har fällts av en colombiansk domstol, uppger Joaquín Pérez Becerras advokat för TT.
Joaquín Pérez Becerra riskerar åtta till arton års fängelse.
Domstolen i Bogota dömer svensken för grov förberedelse till brott, men fritar honom från anklagelserna om finansiering av terrorism och förvaltning av av pengar ämnade för terrorism.
Domen avkunnas den 18 september.
Domstolen anser att svensken är en del av Farcs internationella organisation och att han sedan 1993 har utfört sina uppgifter från Sverige, skriver den colombianska tidskriften Semana.
Domstolen ser det som bevisat att mannen har kopplingar till Farc, men har inte hittat bevis för de åtalspunkter som gällde finansiering och administration, skriver dagstidningen El Tiempo.
Den nu dömde mannen är redaktör för den Stockholmsbaserade nyhetssajten Anncol, och åklagarna har inte kunnat slå fast att sidan drivits med hjälp av pengar från Farc, enligt dagstidningen El Espectador.
Anncol är enligt anhängarna en viktig vänsterorienterad motvikt till Colombias regeringsstyrda medier, medan den colombianska staten ser sajten som ett propagandaverktyg för Farc.
Det är är en politisk dom, som inte handlar om lag och rättvisa, utan om att tillgodose den colombianska statens intressen, säger svenskens advokat Rodolfo Rios till TT över telefon.
– Det är en absurd dom.
Försvaret kommer enligt Rios att överklaga. Först inom det colombianska rättssystemet, och om det inte hjälper till internationella domstolar, säger han till TT.
Svensken greps den 23 april 2011 på Maiquetia-flygplatsen utanför Venezuelas huvudstad Caracas.
Sedan president Juan Manuel Santos personligen gripit in utlämnades han till Colombia, vilket fick Sverige att protestera.
Den svenske riksdagsledamoten Jens Holm (V), som vittnat för försvarssidan i rättegången mot den terroråtalade svensken, tycker att domen är absurd och svepande.
– Detta är tyvärr ännu ett exempel på hur enskilda individer blir offer i det så kallade kriget mot terrorismen. Att plocka ut enskilda personer och hålla upp dem som troféer är absurt och inte värdigt den colombianska rättsstaten, säger Holm till TT.
Jens Holm anser att det är av största vikt att Sverige genom UD agerar mer aktivt i fallet och inte bara ger konsulärt stöd i vad han ser som en politiskt motiverad dom.
Att domstolen inte lyckats bevisa att svensken finansierat eller förvaltat pengar åt Farc anser han dock är positivt.
– Finansiering av terrorism är den juridiskt sett tunga åtalspunkten, och det har domstolen inte lyckats leda i bevis. Det är en ljusglimt i en annars absurd och farsartad process. Förberedelse till brott är svepande krigsåtalspunkter som nästan vem som helst kan dömas för, säger Holm.
Utrikesdepartementet (UD) vill inte kommentera uppgifterna, säger UD:s presschef Anders Jörle.
Entradas antiguas Página Principal
  • Recientes Posts
  • Comentarios
Advertisement

21 enero 2010 Plaza Sergelstorg Estocolmo

Daily Video

    Libertad para Joaquín | Alba Tv
» Upprop!

Upprop!

Vi som undertecknar det här uppropet - organisationer och enskilda personer – ansluter oss till den internationella opinionen som kräver frigivning av den svenske medborgaren Joaquín Pérez Becerra.

Paginas

  • Página Principal
  • Pronunciamiento Público

Photos on Flickr

Popular Posts

  • Entrevista a Joaquín Pérez Becerra
  • Nyhet
  • Noticia de última hora

Principio ético

La libertad del periodista director de Anncol, Joaquín Pérez Becerra, es un imperativo ético toda vez que su detención y deportación a Colombia estuvo rodeada de anormalidades, al igual de lo que está ocurriendo en Colombia con un "juicio" totalmente viciado de principio a fin.

Quiénes somos?

Exigimos su libertad inmediata e incondicional. libertadparajoaquin@gmail.com

Archivo del Blog

2010 Simplex Enews. All rights reserved.
Designed by SimplexDesign