Jesper Bengtsson, ordförande Reportrar
utan gränser.Reportrar utan gränser: Fallet Becerra handlar om yttrandefrihet
Jesper Bengtsson
Dagensarena
Fallet Becerra ställer den viktiga frågan om vem som är att
karaktärisera som journalist, och när man intar rollen av aktivist och
informatör. Det skriver Jesper Bengtsson, ordförande för Reportrar utan
gränser.
Tigran Feiler ställer i en debattartikel frågan varför massmedierna och
organisationer som Reportrar utan gränser inte har startat en kampanj kring den
svenske medborgaren Joaquín Pérez Becerra, som sitter fängslad i Colombia.
Becerra arbetar för nyhetssajten Anncol och nätradion Café Stereo och är
anklagad i Colombia för samröre med Farc-gerillan.
Tigran menar att svaret på varför hans fall fått så mycket mindre
uppmärksamhet i Sverige beror på att västvärlden i allmänhet och Reportrar
gränser i synnerhet är undfallande mot Colombia eftersom landet styrs av högern
och har stöd av USA.
På den övergripande frågan finns ett mycket enkelt svar: Tigran har inte
kollat fakta.
Reportrar utan gränser har i många år prioriterat just Colombia i arbetet för
pressfrihet i Latinamerika. Den svenska sektion jag har varit ordförande för
sedan 2008 hade under fem år ett projekt tillsammans med den colombianska
journalistorganisationen FLIP. Projektet handlade om att hjälpa till att
förbättra arbetsvillkoren för colombianska journalister, framför allt genom att
bygga ut ett nätverk av korrespondenter runt om i Colombia som rapporterar om
övergrepp.
Förra året gav vi också vårt pressfrihetspris till journalisten Claudia
Duque, som hotats och trakasserats av den colombianska säkerhetstjänsten. Vi
riktade då stenhård kritik mot regeringen i Colombia.
Det räcker alltså med en mycket enkel googling av basfakta för att slå undan
benen på Tigran Feilers mer generella konspirationsteori.
Det konkreta fallet Joaquín Pérez Becerra är mera komplicerat. Han är i
teorin inte anklagad för det han publicerat i Anncol eller Café Stereo utan för
att på ett mer konkret sätt ha samverkat med och arbetat för Farc. I praktiken
kan det förstås vara ett rent svepskäl från den colombianska regeringens sida.
De vill tysta en kritisk röst och använder för detta en anklagelse som saknar
saklig grund.
För mig talar mycket för att Becerras fall är ett hot mot yttrandefriheten
och det finns goda skäl för människorättsorganisationer och massmedier att lyfta
fram hans fall. Men är det ett hot mot en journalist? Det är inte lika
självklart, och det är där vi har varit osäkra inom Reportrar utan gränser, som
är en liten organisation med begränsade resurser och som arbetar främst med hot
mot journalister.
Anncol och Café Stereo är i princip en plattform för Farc-gerillan. Becerra
och de andra knutna till verksamheten har regelbundet publicerat
pressmeddelanden från organisationen och lagt ut små hyllningsartiklar till dess
ledare. Becerra stöttar alltså en organisation som även den hotar pressfriheten.
I skrivande stund håller Farc till exempel den franske journalisten Romeo
Langlois kidnappad.
Samtidigt har Anncol och Café Stereo gjort analyser av utvecklingen i
Colombia och publicerat nyheter av en mer journalistisk karaktär.
Fallet ställer därmed den viktiga frågan om vem som är att karaktärisera som
journalist, och när man intar rollen av aktivist och informatör. Att det finns
en sådan gräns skulle säkert även Tigran Feiler hålla med om.
Jag inser samtidigt att just den gränsen, med internet, bloggar och
mikrobloggar, har blivit allt mera otydlig. Som exempel var de aktivister som
rapporterade från den arabiska våren kanske inte journalister i någon
traditionell mening, men utan deras röster hade journalistiken stått sig slätt.
På samma sätt är det viktigt med alternativa röster från konflikten i Colombia,
och jag försvarar utan att tveka Becerras rätt att utgöra en sådan röst. Den
colombianska regeringen intar en helt orimligt hållning till det fria ordet när
man försöker tysta Anncol och Café Stereo.
Jag kommer därför att föreslå för Reportrar utan gränsers styrelse att man
driver den del av anklagelserna mot Becerra som handlar om hans roll som
publicist som ett yttrandefrihetsfall.
Jesper Bengtsson, ordförande för Reportrar utan gränser,
Sverige
