”Jag åtalas för att tystas”
Tigran Fejler möter terrorstämplade svensken i Colombias ökända fängelse
Den svenske medborgaren Joaquín Pérez Becerra förs in i den
klaustrofobiska rättssalen i centrala Bogotá av två tungt beväpnade fångvaktare
i blå uniformer. På sig har han en svart Haglöfs-fleecetröja och i handen ett
blått anteckningsblock från Sveriges ordförandeår i EU 2009. Utan några större
rubriker i svenska medier inleddes i måndags rättegången mot Pérez Becerra i
Colombia. Han anklagas för medhjälp till terrorbrott och medlemskap i
gerillaorganisationen Farc men hävdar själv att han är en oberoende journalist –
en obekväm röst som den colombianska staten vill tysta.
Tjugo minuters taxiresa från Bogotás centrum ligger det ökända
högsäkerhetsfängelset La Picota. I fängelset som har kapacitet för 2 000
personer sitter enligt de senaste uppgifterna 9 028 fångar.
– Solen når oss aldrig och det är alltid kallt. Många blir sjuka och vården
är undermålig. Jag har suttit här i ett år nu och det verkar som att de kan
trolla fram nya anklagelser när de vill. Det finns ingen rättssäkerhet i
Colombia, säger Pérez Becerra.
Historien om Pérez Becerra börjar i 1980-talets Colombia.
Som ett led i fredsprocessen mellan regeringen och Farc bildas
vänsterkoallitionen Unión Patriótica. Men det som var tänkt att öppna upp det
politiska systemet slutar i tragedi. En ohelig allians av militärer,
storgodsägare, knarkbaroner och högerextrema paramilitärer ser Unión Patriótica
som ett hot och iscensätter ett blodbad som kommer att sluta med över 3 000
mördade partimedlemmar. Pérez Becerra är lokalpolitiker för Unión Patriótica i
sydvästra Colombia när han 1993 flyr landet och söker politisk asyl i
Sverige.
– Jag hade haft sju ton jord över mig om jag hade stannat kvar i Colombia,
säger han.
I Sverige får Pérez Becerra jobb inom vården och går kurser på folkhögskola.
Samtidigt fortsätter han sitt politiska engagemang i exilcolombianska
organisationer.
– Sverige var ett land som välkomnade mitt sätt att tänka och tycka. Jag
behövde aldrig känna mig rädd när jag ägnade mig åt radio, hemsidor och
politiskt arbete.
1996 är han med och grundar nyhetsbyrån Anncol som ger en helt annan bild av
konflikten i Colombia än den som dominerar det colombiansk medielandskapet. På
hemsidan samsas kommunikéer från gerillan med uttalanden från Colombias sociala
rörelser och artiklar från kommersiell media. Anncol retar gallfeber på den
colombianska regeringen som utmålar nyhetsbyrån som Farcs främsta
propagandaredskap. I december 2007 lovar den dåvarande presidenten Alvaro Uribe
att fängsla personerna bakom Anncol, oavsett om de befinner sig i Colombia eller
Europa. Retoriken från Colombia skruvas upp till den grad att exilcolombianerna
bakom Anncol i januari 2010 ber den svenska regeringen om skydd.
21 april 2011, knappt tjugo år efter att han fått politisk asyl i Sverige,
grips Pérez Becerra på flygplatsen i Venezuelas huvudstad Caracas och utlämnas
72 timmar senare till Colombia – trots att han sedan år 2000 endast är svensk
medborgare. Utlämningen är en försoningsgest från Venezuelas president Hugo
Chávez som vill förbättra grannrelationerna med Colombia. Chávez försvarar sitt
agerande med att Pérez Becerra står med på Interpols röda lista men ingen har
lyckats förklara hur han då kan passera säkerhetskontrollerna i både Stockholm
och Frankfurt utan problem. Mycket tyder på att Colombias president Juan Manuel
Santos ringer till Chávez och ber om hjälp när Pérez Becerra redan sitter på
planet från Frankfurt.
Pérez Becerras advokat kommer till rättegången i en
stadsjeep med polariserade rutor. Han har livvakt och lever under dödshot sedan
många år. I en kabinväska som väger tio kilo ligger anklagelserna; det är en
spretig samling uppgifter om Pérez Becerra, Anncol och Farc som sägs komma från
döda gerillaledares datorer, informanter och underrättelsearbete. Delar av
bevismaterialet som kommer från en död gerillaledares datorer har tidigare
ogiltigförklarats av Colombias högsta domstol eftersom det inte hanterats på ett
korrekt sätt. Dessutom kunde mejlens autenticitet inte bekräftas eftersom de var
Word-dokument som saknade information om avsändare och mottagare.
– Det här är en politisk process som drivs från presidentpalatset, därför
kommer det aldrig bli jämlika styrkeförhållanden i rättegången, säger
advokaten.
I Europa ska Pérez Becerra enligt åklagaren ha upprättat
kontakter med politiska partier, fackföreningar och terroristorganisationer för
gerillans räkning. Pérez Becerra själv tror att den colombianska staten vill
stänga Anncol eftersom de har visat hur statsapparaten samarbetat med
paramilitära grupper och knarkkarteller. Han ser rättsprocessen som ett angrepp
på press- och yttrandefrihet med syfte att skrämma andra alternativa medier till
tystnad.
– Den colombianska regeringen är rädd för den internationella opinionen. Det
är deras ömmaste punkt.
Colombianska myndigheter har länge haft ögonen på exilcolombianska gruppers
politiska arbete. 27 juli 2005 skriver Dick Emanuelsson på Aftonbladet Kultur om
hur ambassadpersonal ombord på det colombianska militärfartyget Gloria
fotograferar demonstranter på kajen i Stockholm. Mannen med kameran visar sig
vara Ernesto Yamhure som efter sin tid på ambassaden i Stockholm ägnar sig åt
att skriva kolumner i colombianska medier där Sverige beskrivs som ett
Farc-näste. I augusti 2011 avslöjar tidskriften Semana att Yamhure haft en
direktkanal till den paramilitära ledaren Carlos Castaño vars högerextrema
dödsskvadroner mördade tiotusentals colombianer under 1980-, 1990- och
2000-talen.
De colombianska myndigheterna är inte ensamma om att
kartlägga den politiska verksamheten bland exilgrupper på svensk mark. Vilka
rättigheter har politiska flyktingar och vilka skyldigheter har svenska
myndigheter när de utlämnas till det land de en gång flytt ifrån? Samtidigt
lever vi i en tid när etablerade medier förlitar sig allt mer på information som
produceras av bloggare, medborgarjournalister och Youtube-aktivister i sin
bevakning av världens konflikthärdar. Hur garanterar vi press- och
yttrandefrihet för kommunikatörer som saknar starka yrkesnätverk och stöd från
namnkunniga kollegor?
Trots försvarets protester om att tidsfristen löpt ut godkänner domaren
åklagarsidans sent inkomna bevismaterial mot Pérez Becerra. Frågan om även nya
vittnen ska tillåtas delegeras till en högre instans.
– Nu kommer det att ta minst två månader innan processen kommer igång igen,
säger advokaten.
Klockan är halv fem när Joaquín Pérez Becerra förs ut av vakterna och sätts
på fångtransporten tillbaka till La Picota.
Tigran Feiler
Tigran Feiler är frilansjournalist och forskar om medier i
konfliktens Colombia.
