 |
| Som Julian Assange greps Joaquin Perez för att tänka
annorlunda än makten och sin kritik mot den statliga terrorismen i Colombia |
Svensk journalist leder hungerstrejk i colombianskt fängelse
– Vi överlever i vad som är en mänsklig kyrkogård
TEGUCIGALPA / 2013-10-21
/ Den svenske medborgaren Joaquin Perez är en av talesmännen i den pågående
hungerstrejken i fängelset La Picota i Colombias huvudstad Bogota. Aktionen
sprids till andra fängelser i Colombia.
– Hungerstrejken är en protest mot omänskliga och ovärdiga förhållanden. Men droppen kom när den redan lilla ransonen av måltider reducerades ytterligare. Vi överlever i vad som är en mänsklig kyrkogård, säger han när jag får kontakt med honom via telefon.
Joaquin Perez greps den 21 mars 2011 när
han anlände till Caracas flygplats Maiquetia. Bara tre dagar senare överlämnades
han till de colombianska myndigheterna i en aktion som bröt mot alla
venezuelanska som internationella konventioner.
I vad som uppfattas, till och med av
regeringsvänliga medier i Colombia, dömdes han i oktober 2012 till åtta års
fängelse för påstått medlemskap i den colombianska FARC-gerillan. Och det trots
att Perez är svensk medborgare sedan år 2000 efter att han fått permanent
uppehållstillstånd 1994 då han anlände till Sverige. Sedan 1994 har han inte
satt sin fot i Colombia på grund av mordhoten.
Uribes hot och hat mot ANNCOL
Åklagarämbetet försökte även att leda i
bevis att internetbaserade ANNCOL, Nyhetsbyrån Nya Nicaragua, för
vilken Perez är chef, är en nyhetsbyrå i FARC-gerillans tjänst. Men åklagaren
misslyckades med aktionen mot ANNCOL.
Den förre presidenten Alvaro Uribe svor
i december 2007 offentligt att han skulle jaga ANNCOL:s medarbetare och spärra
in dem i fängelset för nyhetsbyråns kritiska granskning av Uribes förbindelser
med Medellinkartellen. USA:s Försvarsministerium rapporterade i en hemlig
promemoria i mars 1991 att ministeriet betraktade Uribe som ”Nr. 82” på listan
av personer som arbetade för Medellinkartellen och kanrkbaronen Pablo
Escobar.
Uribe rasade mot ANNCOL för dess
journalistiska bevakning. I dag är Uribe allt mer trängd och allt fler av de
paramilitära ledarna pekar i dag ut honom som den verklige ”Gudfadern” i
Colombia.
5 000 av hans kamrater mördades
I Colombia var han kommunalråd och vald
för vänsteralliansen Union Patriotica (UP) i staden Corinto. (UP) var en bred
rörelse som när den bildades efter fredsavtalet 1984, utsattes för ett ”smutsigt
krig” som i praktiken förvandlade det tredje största partiet i Colombia till ett
skelett.
Mer än 5.000 av dess främsta medlemmar
som borgmästare, senatorer, parlamentsledamöter eller kommunalråd mördades av en
statlig terrorism som använde sig av paramilitära dödsskvadroner för att
eliminera ett politiskt regeringsalternativ i slutet av 1980-talet.
Det var för att undgås att mördas av en
sådan som Joaquin Perez anlände till Sverige på grund av de ständiga mordhoten
och kidnappningen av hans dåvarande fru. Hans överklagan av domen kommer snart
upp till behandling och Perez och hans advokat säger att utsikterna är goda till
att han släpps på fri fot.
I fängelset har han, som en naturlig
folkledare han är, vunnit aktning och respekt hos fångarna. Och det är ingen
tillfällighet att han blivit något av en talesman eller språkrör för den
pågående och tidigare hungerstrejker bland fångarna.
”Griskött som luktar grisurin”
– INPEC, Colombias
kriminalvårdsmyndighet, bytte ut det företag som tidigare hade levererat
måltiderna till landets 254 fängelser med 118.000 fångar, det vill säga en
lukrativ affär. Förhandlingarna gick blixtsnabbt, på sex timmar. Men vad betydde
det för fångarna? Jo, mindre ris, potatis, kött och kyckling. Visserligen är det
få fångar som äter det vedervärdiga köttet som är som en stövelsula. Eller
griskött som luktar grisurin. Staten vill döda på flera sätt och nu försöker de
döda oss genom att svälta ut oss, säger Joaquin Perez med vrede i
rösten.
Det är inte bara maten som fångarna har
utlyst hungerstrejken emot. Perez säger att avdelningen ERON i La
Picota-fängelset, där de politiska fångarna, gerillasoldater och andra som
myndigheterna betraktar som ”risker”, är ett relativt nybyggt fängelse som har
byggts enligt USA-modellen.
– Men här råder ren kaos. Inget
fungerar. I Bogota finns det stora reserver av sötvatten men i La Picota har vi
bara vatten på morgonen, lunch- och middagstid. Resten av dagen är vattnet
avstängt.
Sjuk och behöver opereras
Joaquin Perez är sjuk och behov av två
skyndsamma operationer. Han är egentligen ett typiskt fall där myndigheterna
sakta men säkert har livet av en fånge. Sedan två år är han behov av att
opereras. Svenska ambassaden gör inget. Bara några pliktskyldiga
besök.
– Jag behöver två operationer. De första
har att göra med kardiovaskulära problem i den nedre delen av buken. Den andra
har att göra med ett ljumskbråck, som växer ner mot botten. Men jag är bara ett
fall bland tusentals fångar som är utestängda från den konstitutionella rätten
till sjukvård.
Han nämner att INPEC, bestämde sig för
att ta bort den särskilda maten för fångar som lider av sjukdomar som diabetes,
hypoglykemi, urinsyra, hyperlipidemi, triglycerider, magsår, irriterande
tjocktarm, lågt eller högt blodtryck, magkatarr. Dessa riskerar att förlora sina
liv.
Fångar avlider
– För två veckor sedan avled av en
infarkt en av de sjuka fångarna i vår avdelning vid namn Fandiño. För två dagar
sedan avled en annan fånge på grund av bristen av läkare och sjukvård. Vad vi
befinner oss i är en mänsklig sopstation!
Den colombianska Staten destinerar varje
dag 21.000 pesos för fångarnas mat; frukost, lunch och middag. Det är lika med
11 dollar eller 70 svenska kronor.
